Det är sällsamma tider i vilka vi lever. En värld där samhället ska granskas av den tredje statsmakten – som i sin tur ska granskas av bloggande idioter, tvittrande psykfall och gaphalsiga dårar.

Allt ska granskas till höger och vänster, kors och tvärs, innan- och utantill.

Så även skivor, filmer, böcker, serier, konserter, pjäser, operor, ståuppshower och fan och hans moster – som sågas eller hyllas av självutnämnda experter och besserwissrar.

Då är det jävlar anamma på tiden att någon börjar recensera recensenterna. Och krönikörerna för den delen, som mer än gärna spyr galla över första bästa offer eller gärningsman, beroende på situation och kontext.

Missförstå mig rätt här.

Hylla den som hyllas bör. Tryck ner den jäveln i stövlarna som tryckas ner bör. Så ser även min ledstjärna ut.

Men granskas – det ska de. Ingen kommer undan.


Hören ni alla, när stridshornen runga! Hon har kommit för att frälsa er!

/RECENSÜGEN