Det mest fantastiska med Metros Cissi Wallin är att hon i sin kaxighet alltid kryssar som en stelopererad pingvin mellan ett lättsamt dimhölje av rapphet och språkliga försök till extravagans (som ibland dessvärre haltar fram och faller platt) och uppriktigheten i sitt nu-hytter-jag-med-fingret-på-ett-synnerligen-vuxet-men-ändå-rebelliskt-sätt.

Det tråkiga med Cissi Wallin är att det är så många som är så – och många av dem är det dessutom med mer elegans och fingertoppskänsla.

Vilket skulle kunna innebära att man väldigt lätt placerar henne i kategorin dussinvara.

Men så är inte fallet. Det fascinerande med Cissi Wallin är att hon har en sådan, kanske inte enorm – men ändå, potential. Man läser en finslipad inledning och nickar gillande. För att nästa sekund oja sig över att hon, återigen, trillar ner i den kvasiflummiga egoismens kvävande dunkel.

"Pretentioner kan ju vara skitvackra, magiska, filmiska, förgyllande… Eller kräkmedlet från helvetet. Jag kalvar nog allra mest över de pretentiösa männen, kanske mest eftersom den pretentiösa kvinnan alltför ofta lyser med sin frånvaro.
Var finns alla brudar som nördar iväg på slingriga, krångliga stigar om den där filmens sätt att “tala till en”? Var finns Björn Ranelid i trosa? Hon som vågar tala från hjärtat utan att släta över det med en ironisk knorr sekunden efter. Hon som självsäkert sitter i en morgonsoffa och dimmar iväg utan att låta sig bli avbruten. Hon som bejakar sin lust till kreativiteten utan att vika sig för trendenser. Where is she?",

skriver Cissi Wallin i sin krönika "Har männen patent på att vara pretto?".

Underbar inledning som snabbt sätter tonen med snitsiga liknelser, feministisk cynism och tilltalande språkligt och dramaturgiskt upplägg.

Sen ballar det ur.

I den här krönikan visar Cissi prov på sin egoistiska schizofreni; hon flyttar fokus helt och hållet från ämnet till sig själv, och i stället för att gestalta ett fysiskt och relaterbart exempel personifierar hon en vimsig GPS med fel karta installerad. Och när hon då försöker pressa in lite allmängenus är stolpen redan träffad. Rättelse: hon missar till och med den.

"Den moderna kvinnan ska däremot vara lättsam, rättfram, rå och iskall. Men ändå... Varför kan snubbarna men inte jag? För nä, det är inte bara att GÖRA. Man hindras av alla griller i huvudet, allt det där man fått intryckt sedan barnsben. Småflickor uppfostras ju till att allra mest bejaka och bry sig om vad alla andra tycker och tänker om dem, där finns inte plats för några som helst pretentioner (om man inte råkar ha föräldrar som förser en med det via vällingen, okej:ar)."

Ofokuserat, Cissi. Släpp dig själv och låt ditt omättliga ego svälta en stund, i stället för att trassla in dig i en passus du inte smidigt och elegant kan ta dig ur.

Då, först då, kan din potential låta dig växa och nå högre höjder än smulig degsörja med halvsmaskig glasyr.

Betyg: 3 av 5.


(HÄR hittar du Cissi Wallins krönika om äckelpretentiösa gubbar)