"Så, varför inte förbjuda förtäringen på uteserveringarna? Spriten är också tråkig och farlig för andra. Rökare är förstås ett korkat, omodernt pack som historieböckerna kommer att skratta gott åt."

Så inleder Fredrik Virtanen sitt inlägg i debatten om rökning på uteserveringar. En kraftfull inledning i all sin enkelhet. Att genast ge sig på alkoholen, som gett upphov till lika hätska debatter som rökningen, är ett taktiskt genidrag. Billigt, måhända – men effektfullt. Att inledningen stilistiskt sett inte är överdrivet genialt formulerad spelar mindre roll i sammanhanget.

So far so good.

Krönikan puttrar på i ungefär samma stil. "Varför inte förbjuda det ena med det andra när vi ändå är i gång?", typ. Inte alls oväntat. En väldigt förutsägbar infallsvinkel – men ett tydligt och enkelt budskap som förs fram med lika tydlig och enkel argumentation.

Gott så. Om det inte vore för att herr Virtanen redan i ett tidigt skede petar sig själv i röven med en vässad penna.

"Och kära nån – hur besvärligt är det för oss andra att lite rök blandar sig med friskluften? [...] Ickerökare blir kränkta av röken. Två, tre månader om året får de, möjligtvis, en rökpuff blandad i friskluften vid några enstaka tillfällen. Buhuuu. Kränkt, kränkt, kränkt. JAG sitter faktiskt här och JAG ska minsann inte..."

Visst, jag köper gnällretoriken, att ickerökare är ett släkte av moralens väktare som tycker att deras egoistiska välbefinnande går före tolerans och ödmjukhet.

Men, Virtanen – det är ju inte det detta handlar om, eller hur? Debatten handlar om rökförbudet på uteserveringar, inte sant? Att påstå att ickerökare borde kunna stå ut med "en rökpuff blandad i friskluften" är ungefär lika idiotiskt som att säga att en drogfri nykterist borde tåla att få spår av kokain i sin Redbull from time to time. Och det värsta är att Virtanen går vidare i sin krönika med att utveckla sin argumentation kring förbudsverige och nolltolerans, när skadan redan är skedd. Själva essensen i utspelet – och ett hållbart resonemang. Som riskerar att helt gå förlorat i en onödig rövpetning.

Det blir inga problem för Virtanen att inkassera ett par provoc-poäng med sin krönika, om han enbart vill provocera. Om han däremot, vilket jag gissar, är ute efter att så att säga "prove a point" tömmer han fickorna på vinstmynten för att tvångsinköpa en dumstrut i papp.

Tråkigt när en annars så briljant krönikör och tyckare spottar ur sig en så halvtuggad blandfärs.

Betyg: 2 av 5


(HÄR hittar du Fredrik Virtanens krönika om rökning)