Svenska Dagbladets Anna Larsson är på många sätt en fenomenal krönikör. Rappt och enkelt, väldigt slagfärdigt språk. Ofta dramaturgiskt genomtänkta, smarta upplägg. Känslosamma utsvävningar som balanserar mellan det dramatiska, snudd på teatraliska, och det självdistanserade allvaret – alltid med en lätt ironisk underton. Och allt detta blandas med träffsäkra uppkäftigheter och genuin kämpaglöd. Anna Larsson fullkomligt dryper av självinsikt.

Hon är lysande.


"Det vilar något otajmat över moderskärleken. Den är antingen för mycket. Kvävande. Eller för lite. Egoistisk. Aldrig sådär lättsamt lagom som faderskärleken. Men alltid tagen för given."

Så uppriktigt och rakt på sak. Visserligen utifrån en infallsvinkel av cementerade könsroller. Men hon har en viktig poäng, som ringas in på ett synnerligen utsökt sätt.

Och hon fortsätter, och avslutar, krönikan i ett manér som får anses svepande utan att vara diffust:

"Så ligg kvar en stund i sängen på söndag på Mors dag, mamma. Sträck på dig. Känn, att vara mamma – det gjorde du bra. Och vill du sedan hitta på något kul vill jag gärna följa med."

Klockrent "knyta ihop säcken"-krönikeretorik. Hon återkopplar till inledningen (där hon filosoferar kring sin egen roll i dotterns liv och komplexiteten i en sådan relation) och avslutar vad hon påbörjat – utan att egentligen skriva någon på näsan.

Med sin "Mors dag"-krönika spelar Anna Larsson upp ett relationsdrama som innehåller både psykologiskt djup, stilistisk självsäkerhet och intresseväckande hookar, och allt presenteras på ett överskådligt och lättfattligt sätt.

Anna Larsson behöver inte dra ner oss i ett geggigt, ogästvänligt träsk för att få fram sitt budskap.

Hon har förstått att det är till allas gagn att snickra ihop en flotte i stället.

Sträck på dig, Anna Larsson. Känn, att vara krönikör – det gör du bra.

Betyg: 4 av 5.


(HÄR läser du Anna Larssons "Mors dag"-krönika)